Etiketter

, , ,

Jag skrev tidigare om att jag haft ilningar i magen. Dessa har kommit tillbaka, dock utan blödning tack och lov! Kände av det i söndags kväll och måndag morgon. Ringde 1177 igen som sa att det nog inte är något farligt, men att jag kan ringa kvinnokliniken om det blev värre. Det som skrämmer mig lite är att det i stort sett bara gör ont på höger sida. Jag har i och för sig aldrig känt av något från vänster sida när det gäller ägglossning och ”innan-mens-ont” som jag brukar ha i äggstockarna (eller höger äggstock då). Men igår kom smärtorna tillbaka, och med högre intensitet. Det gjorde ont nästan hela tiden. Det känns ungefär som när det ilar i tänderna. I morse när jag vaknade var de fortfarande kvar, så jag beslutade mig för att ringa till kvinnokliniken. Jag hann knappt börja beskriva vad som hänt när hon började babbla. Det gick inte att få tyst på henne. ”Det är jättevanligt med smärtor i början” ”Det är oftast ofarligt” ”Det är vanligt att vara orolig” ”Ingenting som behöver undersökas”. Sen när hon efter flera minuter äntligen slutade så fick jag chansen att berätta att det främst var från höger sida smärtan kom så blev hon lite tystare. Då tyckte hon att det förmodligen inte är någon fara, om det är utomkvedshavandeskap så hade det förmodligen redan märkts ordentligt, men det behöver ändå kollas upp för säkerhets skull. Så nu har vi tid för vaginalt ultraljud i morgon 13.30. Det känns lite irriterande att hon innan jag ens hunnit berätta klart avfärdade mig med en standardharang av ”sluta-noja-dig-kommentarer”.

Direkt när jag lagt på ringde jag M och berättade, så nu måste han ta ledigt från jobbet för att följa med. Jag vägrar vara ensam där om det skulle vara dåliga nyheter. Och jag antar att jag inte skulle få gå dit ensam ändå, att han vill vara där med mig. Men nu är jag jättenervös. Smärtorna har avtagit (så blir det ju alltid när man får prata med sjukvården, att symptomen försvinner), vilket ju ändå är skönt. Men nervös är jag ändå. Tänk om det är något fel? Hjärtat kanske slutat slå? Eller att det inte är ett foster där, utan en rosa ödla. Okej, det är kanske inte så troligt, men fostret kanske är missbildat på något vis. Usch så hemskt det vore. Men jag ska försöka tänka positivt, det är ju förmodligen bara bra med parveln, och då kommer vi få en första glimt av den i morgon! Se ett litet hjärta slå och kanske armar och små ben! Om allt är bra ska jag försöka få med mig en bild hem!

Till något helt annat. Jag har ju som nästan alla andra tagit gravid-rutinblodprover hos barnmorskan. Nu är det så att jag jobbar ganska nära de inom landstinget som har som uppgift att analysera dessa blodprover. Så några av dem vet att jag är gravid. Jag är rätt nyfiken på vilka! De har inte sagt något till mig, vilket de inte heller får göra enligt tystnadsplikten. Jag kan kanske försöka luska ut vem som vet genom att kolla vilka som tittar mot magen och inte ansiktet 😛