Etiketter

, , , , , , , , , , , , , ,

Första dagen på jobbet. Nästan inga som kommit tillbaka från ledigheten. Skönt med tomma korridorer. Jag gruvar mig för frågorna som kommer att komma, om jag har haft en bra jul. Funderade först på att berätta vad som hänt, men tror inte jag orkar göra det sjuttioelva gånger. Tänker nog bara svara att julen inte varit så rolig då jag var sjuk. Det stämmer ju, även om det inte är så uttömmande svar. Kan ju inte säga att den var bra, tycker inte om att ljuga.

Jag har nästan slutat blöda nu, en vecka efter ingreppet. I fyra-fem dagar var det rött klart blod, men de senaste dagarna har det blivit mer som en mensblödning och nu är det mest bruna spottings. Jag hoppas det betyder att det är över nu. Har i alla fall inte ont längre. Tog ett graviditetstest i lördags som var jättepositivt så klart. Tänkte ha det som utgångspunkt då jag testar för att se om hCG-värderna sjunker. Har beställt nya test som är på väg med posten. De borde komma i dag så jag tänker testa i morgon. De sa att man ska räkna skrapningen som cykeldag 1, så idag är jag då på cd 8. Efter nästa mens (om den nu kommer…) tänker jag börja kolla med äl-stickor för att se om kroppen funkar igen.

Jag har i alla fall inte ont i brösten längre. Det försvann bara någon dag efter skrapningen. Jag hoppas att det är ett tecken på att gulkroppscystan antingen inte var hormonproducerande eller att den har försvunnit. Oavsett så är det ju bra eftersom med massor av progesteron i kroppen kan ju inte ägglossningen komma i gång igen.

Funderade med att göra en sorts årskrönika över 2012 men orkar inte. Det skulle inte vara så intressant heller då 10 månader bestod av väntan, 1 1/2 månad av glädje och två veckor intensiv sorg. Nu blev det ju en sorts sammanfattning ändå… Men ni förstår nog vad jag menar. Hoppas bara att 2013 blir annorlunda och bättre.

Jag måste dock säga är att jag är sjukt tacksam för min familj som jag värdesätter så högt. De har varit ett sådant stort stöd i all glädje och sorg. Jag vet inte vad jag skulle göra utan dem. Och vad skulle jag ta mig till utan min stora klippa M? Han som jag kan luta mig mot i även den värsta av stormar. Min kärlek till dig växer sig allt större för varje dag som går. Tillsammans kan vi klara allt. Tillsammans.