Etiketter

, , , ,

Sad ChristmasJag har funderat på att inte fira jul i år. När jag tänker på att fira jul så känns det enbart jobbigt. Jag trodde inte det skulle kännas så svårt nu när det närmar sig ett år efter missfallet, men det är tungt. Jag känner bara att jag vill vara ensam så jag inte behöver hålla masken inför folk. För skulle jag umgås med familjen skulle jag vara tvungen till att visa upp en bra fasad. Istället vill jag bara vara hemma och se på serier och äta skräpmat. Ensam. Då slipper jag försöka vara glad och positiv. Och slipper lillebrors babylycka. Egoistiskt? Ja, som fan. Men jag bryr mig inte om det. Ett alternativ är att fira jul med M och hans mor. Kommer nog vara jobbigt för henne första julen utan M:s pappa. Så det kanske jag gör, så länge inte svägerskan med familj är där. Inget ont om dem, men jag orkar inte med två små barn nu. Särskilt inte när ett av dem är i trotsåldern.

Men jag vet inte än hur jag ska göra. Har inte bestämt mig. Tror familjen skulle bli besvikna om jag inte firade med dem, så jag måste tänka lite på det innan jag tar beslut.

Jag kom på att jag nog inte skrivit om min bror. Han och hans fru blev ett par i juli 2012. De gifte sig i februari i år och blev gravida på bröllopsnatten, nåja nästan i alla fall. De är i v. 37 och varit gifta i 38 veckor. Så tre veckor efter bröllopet blev de på smällen m.a.o. De annonserade graviditeten på facebook med en magbild och denna beskrivning: ”Beach 2013. Började jobba på denna i Januari, alltid varit ett fan av snabba resultat”. Kul för en som kämpat i två år och nyss genomgått ett missfall. Dessutom ringde de och berättade för mig dagen efter svärfar gick bort, efter vi vakat hos honom i flera dygn. Vilket bror visste om mycket väl. Ändå ringde de dagen efteråt och berättade om att de skulle bli föräldrar, utan att ens fråga hur M och jag hade det. Omtänksamt.

Kom på att om de läser det här kommer de förstå vem jag är. Men hur stor är risken att de läser en blogg om barnlöshet? Inte särskilt stor. Och om någon som känner min bror nu skulle läsa detta och känna igen dem genom min beskrivning, var så snäll och ge dem INTE denna bloggadress.

Jag vill inte att familjen ska läsa vad jag skriver här. De vet om att vi kämpar med barnlösheten, men jag vill inte att de ska veta allt intimt som jag skriver om här. Då skulle de bara tycka så synd om mig. Jag hatar när folk tycker synd om mig. När de lägger huvudet på sned och får men-stackars-dig-blicken i ögonen. Blä.

Till något helt annat. Väntar nu på uppföljningen av läkarbesöket. Skulle få ett brev med kallelse till provtagning, blir spännande att se vad för prover hon vill att jag ska ta.

Blev ett spretigt inlägg. Blir så när tankarna är spretiga. Jag uppdaterar väl när brevet från läkaren kommer.

Kram så länge!

Annonser