Bara skräp

Vilken jävla skitdag det här blev. Fick riktigt dåliga jobbrelaterade besked i morse vilket gör att min redan rätt kassa självkänsla sjönk ännu mer. Denna grej kommer dessutom kräva flera månader av extrajobb. Detta sammantaget med att jag måste disputera om mindre än ett år och under denna tid skriva och publicera minst två BRA artiklar gör att jag bara vill köra in huvudet i en betongvägg. För jag vet ärligt talat inte om jag klarar pressen.

Dessutom satt jag och diskuterade med några mammor på lunchen och vi pratade om att jag skulle bli klar doktor innan dem, även fast de började innan mig just på grund av att de varit föräldralediga.
Jag jobbar ju som doktorand och det är väldigt fördelaktigt att vara föräldraledig med en sådan anställning, särskilt om man har utbildningsbidrag. Då kan man vara hemma upp till två år med bibehållen lön och inte behöva ta ut en enda föräldradag. De flesta doktorander på jobbet, i alla fall de av kvinnligt kön, har gjort så. Jag fick ialla fall under lunchen den vänliga frågan ”vad gör du gör fel då Maria, som inte skaffat barn?”
Tack för det. Under en sekund funderade jag på att säga att det var mina äggstockars fel. Men jag styrde in samtalet på något annat istället.

Annonser

Svenska kyrkan – uppdatering

Etiketter

, , , , , ,

Så, nu var det utrett det här med Svenska kyrkan som jag skrev om i förra inlägget.

Det tog ett tag att få svar, hela avdelningen var på arbetsresa i flera dagar. Men jag fick till slut tag i den som stod bakom utskicken. Jag var beredd på att skälla och klaga, men hon var så trevlig att jag inte kom för mig att göra det. Bad nästan om ursäkt för att jag ringde (bara nästan, jag höll mig från att göra det. Jag hade ju faktiskt rimliga klagomål), Hon blev med all rätt förfärad och lovade att ta reda på vad som gått fel.

Hon återkom efter bara någon timme och då hade hon pratat med den på kansliet som har hand om adresser och register och sånt. Tydligen kunde de inte ens skriva ut en adresslapp eftersom jag inte är medlem, så hur en klisterlapp med min adress på hade hamnat på ett kuvert var också det ett mysterium. Nu var det inte det jag var mest upprörd över, att de skickat saker till mig som inte var medlem, utan hur jag kunnat hamna i kategorin ”de som fått barn senaste halvåret”. Min rädsla var att de på något vis fått uppgifter från sjukvården, för så får det ju inte gå till. De lovade i alla fall att utreda saken. Fick ett mail i går där de meddelade att även om de inte identifierat felet, så måste det ligga i adressregistret. Det var tydligen fler som hört av sig som fått ett likadant brev, bland annat en som hade vuxna barn.

Det är ju dumt att det blir fel med utskick, men det är rätt skönt att det bara var fel med registret och att jag inte fick brevet på grund av att jag varit gravid och skulle fött barn om det inte blev missfall. Jag blev lättad över det måste jag säga. Och jag kan inte klaga på bemötandet, hon jag pratade med var mycket trevlig och var innerligen förfärad över att det blev så här.

PCOSPå tal om något helt annat har jag hittat en artikel som jag tror kan vara intressant. Den försöker förklara vilka fysiologiska effekter en lågkolhydratkost har och vad de kan ha för fördelar vid olika sjukdomstillstånd. . Artikeln försöker sammanfatta flera olika studier till en slutsats. Jag har inte läst hela, bara kollat genom den och läst om PCOs.

Om man bortser från det uppenbara att viktnedgång är bra för de flesta åkommor, inkl PCOs, så är en möjlig förklaring till varför det kan vara nyttigt att minska på kolhydraterna i kosten vara att det minskar insulinnivåerna i blodet. Höga insulinnivåer är kopplat till PCOs även om man bortser från övervikt. Ökat insulin kan leda till att celler i äggstockarna (theca cells) stimuleras att producera manliga könshormoner (androgener). För höga nivåer av dessa stör äggmognad och ägglossning genom att de hindrar de kvinnliga könshormonerna från att göra sitt jobb. Dessutom så kan man bli mer känslig för androgener om man har för högt insulin.

Lite utdrag ur artikeln för de som vill fördjupa sig lite:
”This review revisits the meaning of physiological ketosis in the light of this evidence and considers possible mechanisms for the therapeutic actions of the ketogenic diet on different diseases.”

Den listar bevisgraden av nyttan med en sådan diet i kategorierna starka och vissa bevis. De sjukdomar och tillstånd där det finns starka bevis för nyttan av en lågkolhydratdiet är:
– Viktnedgång
– Hjärt- och kärlsjukdomar
– Diabetes typ 2
– Epilepsi

Områden där det finns vissa bevis för nytta:
– Acne
– Cancer
– PCOs
– Neurologiska tillstånd, bland annat huvudvärk, Alzheimers och MS

Potentiella risker med lågkolhydratdiet:
– Njurskador p.g.a. för högt intag av proteiner (kräver att man ska äta MYCKET protein)

Sammantagen slutsats:
”Ketogenic diets are commonly considered to be a useful tool for weight control and many studies suggest that they could be more efficient than low-fat diets, although there is not concordance in the literature about their absolute effectiveness and even some doubts raised about safety. But there is a ‘hidden face’ of the ketogenic diet: its broader therapeutic action. There are new and exciting scenarios about the use of ketogenic diets, as discussed in this review, in cancer, T2D, PCOS, cardiovascular and neurological diseases. Further studies are warranted to investigate more in detail the potential therapeutic mechanisms, its effectiveness and safety, and we would invite all researchers to face this challenge without prejudice.”

För er som vill läsa hela artikeln: 

Titel: Beyond weight loss: a review of the therapeutic uses of very-low-carbohydrate (ketogenic) diets
Författare: Paoli, Rubini, Volek och Grimaldi
Publicerad i: European journal of clinical nutrition 67, 789–796 (doi:10.1038/ejcn.2013.116)
Länk: http://www.nature.com/ejcn/journal/v67/n8/full/ejcn2013116a.html

Svenska kyrkan

Etiketter

, , , , , , ,

svenska-kyrkanVilket roligt brev vi fick i brevlådan idag då. Från svenska kyrkans lokala förening får vi ett brev där det står ”Vi har uppmärksammat att ni fått en ny familjemedlem och vi säger ett stort GRATTIS!”. Tack som fan för det. Det känns ju jättekul att få det uppkört i ansiktet efter ett missfall. Man blir än en gång påmind om att vi skulle haft en liten hos oss idag om allt gått bra. Alla jobbiga känslor som man gör allt för att de ska stanna under ytan flyter upp igen.
Men det är inte bara på grund av det som jag är upprörd. Jag har så vitt jag vet inte alls varit i kontakt med svenska kyrkan när det gäller graviditeten/missfallet. Varför skulle jag varit det när jag inte ens är medlem där längre? De kan ha fått uppgifterna från något forum på nätet, men det känns långsökt att svenska kyrkan ska ha köpt information från nätforum. Det enda jag kan komma på att de fått informationen från är sjukvården, via barnmorskan. Och är det så då blir jag ordentligt förbannad. Är det inte patientjournaler sekretessbelagda? Eller får svenska kyrkan ta del av det så länge man är medlem? Jag var medlem ända till nu i sommar då jag begärde utträde. Men det låter otroligt konstigt i mina öron. Jag vill så gärna tro mer än så om vår sjukvård.

Jag skulle kunna förstå att de får uppgifterna om det är en som är medlem som får barn och detta registreras hos skatteverket. Men det är ju långt ifrån som det är för oss. Jag ska ringa till svenska kyrkan i morgon och kolla upp det här. Någonting är inte som det ska. 

Om det inte vore nog med det fick jag mens igår. Nog för att jag har gett upp hoppet om att någonsin bli gravid igen, men det är i alla fall alltid extra deprimerande när mensen kommer och påminner en.

Födelsedagen

Etiketter

, ,

sunflower-black-designKände att jag behöver skriva några ord idag.

Det är idag som är beräknad födelsedag för barnen som aldrig fick födas. Idag skulle jag vara mamma. Istället sitter jag och stirrar in i väggen och gråter.Känns bara så orättvist, och i dag känns det värst. Idag är dagen våra små skulle se dagens ljus, men det blev bara mörker.

Jag hoppas att det en dag kommer bli ljust igen, på ett eller annat sätt. Jag vet inte hur jag kommer orka annars.

Vad händer?

Etiketter

, , , , , , , , ,

Jag har fått några frågor om hur det går. Jag har inte orkat skriva något alls på bloggen som ni kanske märkt. Tänkte bara skriva några rader för att svara på era frågor.

Det händer absolut ingenting just nu. Min kropp har helt stängt av och jag misstänker att jag inte längre har ägglossning över huvud taget. Jag har fått blödningar med så där en 45-60 dagars mellanrum, men då jag följt kroppstemperaturen under cyklerna så har den inte visat på ägglossning.

stressJag vet inte hur jag ska göra för att komma till rätta med det. Gå ner i vikt är ju en självklarhet. Men i dagsläget mår jag för dåligt för att ta tag i det. Jag vet exakt vad jag gör för fel i kosten och (brist på) motion. Men jag har ingen energi att ta mig ut ur de dåliga vanorna. Jag är sjukt stressad på grund av min kropp men också på grund av jobbet. Jag går ju en forskarutbildning och ska disputera om 18 månader och även om det låter som lång tid så är det inte det i dessa sammanhang. Jag har sjukt lite tid på mig att slutföra alla mina projekt och den stressen märks. Jag är slut och orkar nästan ingenting då jag är ledig, jag sover mest, även om jag sover dåligt. Jag hoppas att jag kommer ha mer energi efter min 5 veckors-semester i sommar och har som plan att gå över till mer LCHF-liknande kost då, hoppas att det kommer hjälpa.

Jag borde kanske ta tag i ”det själsliga” också. Vet inte varför, men det tar emot något oerhört att kontakta kuratorn. Det gick ju jättebra senast jag var hos henne, förstår inte varför jag känner sådan motvilja till det nu. Jag tror det är lite skam i att erkänna att jag inte mår bra. Men det vore kanske konstigare om jag inte mådde dåligt efter så lång ofrivillig barnlöshet + missfall. Men jag ska försöka hålla ut till efter semestern med det också. Har inte ork & tid att ta tag i det nu.

Jag uppdaterar väl om det händer något, men jag tvivlar till att min situation förändras den närmsta tiden. Jag tar kanske upp bloggandet till hösten och skriver lite om hur dieten fungerar.

Kram så länge!
/M

30 and counting

Etiketter

, , , , , , , ,

Det är alltså cykeldag 30 idag och inga tecken på på att något ägg vill släppa. Det verkar som om mina ägg är odrägliga bortskämda ungdomar som aldrig vill flytta hemifrån. Det måste vara otroligt bekvämt i mina äggstockar eftersom de aldrig vill ge sig ut på äventyr. Jag börjar tro att det inte kommer släppa något ägg. Så här sen har ägglossningen aldrig varit. De enda cykler som varit över 42 dagar är de då jag inte ägglossat alls.

ovulation

Jag borde ha provera någonstans här hemma, jag fick ju ett paket utskrivet efter min härliga 175-dagarscykel. Om jag inte fått mensen på dag 45 så kommer jag nog ordinera mig själv en kur och sen hoppas på att en ny fräsch cykel ska kicka igång och något ägg  blir utsparkat ur boet. Om det inte blir så så måste vi kanske fundera på att ta kontakt med IVF Sverige för privat utredning och kanske där få lite hjälp med att bekämpa min PCOs.

Just det. Beställde också hem hela min journal från kvinnokliniken, från det jag blev diagnostiserad där till skrapningen i julas. Tänkte att det kanske står något intressant där, jag är nyfiken på vilka blodprover de tagit och vad resultaten på dessa är.

Svart hål

Etiketter

, , , , , , , , , , , , , , , ,

Sedan den där dagen i november då ClearBlues fortune cookie sade ”Gravid 1-2” så har det varit så många känslor som snurrat runt. Först den otroliga glädjen och lyckan över att äntligen vara gravid. Att berätta för M, det var nog den största dagen i mitt liv. Det var mer underbart än det första positiva testet. De första veckorna av total lycka över att känna sig hel för första gången på väldigt länge.

Rätt snabbt gick lyckan mer och mer över i oro. Oro över avsaknad av graviditetssymptom och över de konstiga smärtorna. Oron som till slut fick mig att tjata till mig ett ultraljud på kvinnokliniken. På kliniken där lycka övergick i intensiv sorg och förtvivlan. En julhelg som gick i tårarnas tecken, men som också innefattade trösten i att ha familjen nära. Förlusten av tvillingarna är en del av sorgen, men jag har accepterat missfallet. Med största sannolikhet var det en kromosomavvikelse som inte var kompatibelt med liv vilket är extremt vanligt och ”naturligt”.Den största delen av sorgen och den mest svårbearbetade var de grusade framtidsplanerna. Av vår familj som inte blev.

Nu har den största sorgsen lagt sig, men de värsta känslorna av alla kommit tillbaka och lagt sig som en presenning över mig. Tomheten, hopplösheten och uppgivenheten. De fanns där innan november och är nu tillbaka efter pausen. Det är de här känslorna jag har som svårast att bearbeta. Det är ett svart hål som suger åt sig av all positiv energi.

black hole

Cykeldag 25, endast negativa ägglossningstester och ingen temperaturstegring. Behöver inte säga så mycket mer eller hur?

Normal, my ass.

Etiketter

, , ,

Jag tar tillbaka mitt antagande att jag skulle kunna få en vanlig cykel. Dag 19 nu utan tecken på LH-stegring. Om det inte hade varit för testerna hade jag trott att jag har ägglossning typ nu. Utan att gå in på all för intima detaljer, så tyder allt i kroppen på ägglossning förutom testerna. Det kan vara så att jag fått en väldigt kort LH-stegring som testerna missat då det känns som att utslaget blivit svagare de senaste dagarna. Tidigare cykler så har min temperatur stigit succesivt under 2-3 dagar efter positivt äl-test och i morse hade tempen gått upp lite grann, så vi får väl se hur det utvecklar sig de närmaste dagarna.

I kväll har vi i alla fall varit och ätit ett massivt lass med skaldjur och ett två glas vitt. Mycket nice!

Tänkte skriva några rader om statens medicinsk-etiska råds rapport rörande assisterad befruktning som kom ut idag, men jag har inte haft tid. Ni kan läsa rapporten här så länge, jag skriver kanske om den i helgen.

Vad ska man förvänta sig?

Etiketter

, , , , , , ,

Har funderat på det länge, men tog till sist beslutet. Nä, det är inget allvarligt, jag såg filmen ”What to expect when you’re expecting” (IMDB). Man får följa flera pars väg till att bilda familj. Jag valde en tidpunkt då M inte var hemma, utifall jag skulle få ett psykbryt eller något (det fick jag inte som tur var) och sen tror jag inte han skulle upsskatta filmen heller.

Spoiler alert! Läs inte vidare om du tänkt se filmen och inte vill veta saker i förväg!

Nåväl. Var den bra då? Njae. Humorinslagen var rätt underhållande, på ett ytligt sätt. Och de gick ju igenom många olika scenarion som kan uppstå då man ”skaffar barn”; infertilitet, IVF, oplanerad och oönskad graviditet, missfall, adoption och de visar att en graviditet inte alltid är så rosenskimrande och fantastisk. Det var det bra med filmen, resten var rätt kasst faktiskt. Inte superbra skådespeleri och irriterande upplägg.

Ett par hade försökt i två år. Det framgår att hon inte druckit en droppe alkohol under dessa år och en kväll dricker hon sig full och de har sex i buskarna. Självklart blir hon gravid (”Slappna av” ”Sluta tänk på det” ”Ta en fyllekväll”. Någon som hört det förut?). Irriterande att de spär på den myten att det är kvinnans stress och besatthet över barnaalstrandet som är orsaken till att det inte lyckas.

Ett annat par ska adoptera. Det visar sig att det tar några veckor från det att de är godkända till de får åka iväg och hämta sin son. Inte särskilt realistiskt direkt.

Missfallshistorien var rätt ok berättad. Hur hon reagerade med ilska och avundsjuka på andra gravida, många känner nog igen sig i den.

Så slutbetyget då?
2+

2 plus av fem möjliga

Rätt rolig emellanåt men irriterande om man vet lite hur det är att leva med barnlöshet. Klicheartad är ett passande ord.

Normal?

Etiketter

, ,

Både jag och M har varit hemma från jobbet den här veckan. Har haft illamående och kramp i mag-tarm-systemet. Men inga … toalettbesvär om man säger det på ett fint sätt. Mycket skumt. Jag misstänker att det är stress som är triggern.

Jag och M har legat i soffan och sett på Battlestar BGsmGalactica hela dagarna vilket har varit mysigt, men annars har både jag och M har mycket stressiga jobb. Han jobbar över varje vecka, och inte bara någon timme. Han jobbar häcken av sig. Och jag har sjuk prestationspress på mitt jobb. Skulle egentligen vilja byta nu och gå en annan utbildning, men det är inte praktiskt möjligt. Önskar att jag hade ett vanligt jobb med fasta tider och fasta arbetsuppgifter. Jag skulle väl bli uttråkad efter ett tag, men det skulle vara så grymt skönt att bara ha någon som sa åt en vad man ska göra… Men men. Dit kommer jag en vacker dag.

Förra helgen var jag på after-work som gick över i en helkväll. Kom hem vid ett-tiden på natten. Visade sig att S som jag gick i samma klass som i en termin i tvåan på gymnasiet var vän med några av mina arbetskamrater. Hon blev klar läkare i juni 2012. Och var höggravid 10 månader senare… Skönt att kunna planera så. Hon hade beräknat förlossningsdatum samma dag som vi var ute. Rätt modigt måste jag säga. Inga andra runt bordet har eller väntar barn, så det blev inte så mycket bebisdiskussioner som tur var. Det var faktiskt en sjukt trevlig kväll trots lite för mycket öl.

Dagen efteråt var jag och åkte långfärdsskridskor. Åkte iofs inte så långt då jag fick så grymt ont i fötterna efter bara 10 minuter. Är verkligen inte van att åka skridskor, har inte gjort det sen jag var 11 år eller något sådant. Men annars var det trevligt.

Annars då? Tja, mensen är över för flera dagar sedan. Varade i 6 dagar och slutade rätt plötsligt. Jag brukar ha spottings i en-två dagar efteråt, men så var det inte nu. Det känns bra på något sätt. Vet inte varför, men så är det. Min kropp har börjat skicka ut signaler om närstående ägglossning vilket känns lite tidigt. Jag är på cykeldag 13 idag och jag har aldrig haft ägglossning tidigare än typ dag 20 förut. Kanske jag kommer få en ”normal” cykel den här gången? Bara för att jag skrev det nu så kommer det väl dröja två veckor till :/ Tänker börja testa med äl-test idag. Tempar har jag gjort sedan mensen slutade och den ligger stabilt mellan 36,4 och 36,7. Vi köpte ny termometer i julas. Eller M köpte den egentligen som julklapp till bebis som inte blev. Men ändå. Det är en IR-termometer som man håller mot pannan och läser av. Och när jag jämför den med vår gamla så mäter den nya ca 0,7 grader högre. Jag som trodde jag hade så låg kroppstemperatur, och så visade det sig att det bara var termometern som var kass.