Oj så länge sedan det var jag skrev något här. Jag har varit så less på hela tillverka-bebis-grejen. Försökt släppa allt vad ägglossningstester, temperaturmätningar och kalendrar heter. Det gick ju sådär. Det är helt omöjligt att inte hålla koll på var i cykeln jag har varit. Även om jag har oregelbunden cykel så vet jag ju i alla fall vilken vecka det där lilla ägget lossnar. Oavsett stickor eller inte.
Vi funderade på att ta kontakt med IVF-kliniken och göra en privat utredning hos dem. Kostar 5000 spänn, så det är inte ett beslut som tas utan att tänka över det. Vi har också beställt hem info från adoptionsföreningar då vi pratat om att gå med i någon förening nästa år.
Nu verkar det som att varken utredning eller adoption är nödvändig. Vi är nämligen gravida! Måndagen den 12 november var jag uttråkad och tyckte att jag kunde ju fördriva tiden som gräsänka med att ta ett graviditetstest. Hade ändå så många hemma och jag var på cykeldag 30, så mensen var nog inte långt borta. Det kan ju alltid vara intressant att studera skuggor. Så jag kissade på en liten sticka och såg den svagaste av svagaste lilla rosa linjen. Det var helt annorlunda än de svaga grå skuggor som dykt upp förut. Detta såg verkligen rosa ut. Hade några digitala graviditetstest i garderoben sedan jag fick paketet från Clearblue, så jag tog fram ett sådant. ”Gravid 1-2”. Då började tårarna rinna, vi hade äntligen lyckats efter 22 månaders försök!.
M hade dagen innan, på söndagen, åkt iväg på utbildning i jobbet och skulle inte komma hem förrän sent på fredagkvällen och jag ville inte berätta via telefon. Jag lyckades att inte säga något till älsklingen under veckan, det var hur svårt som helst. Jag köpte en söt body på HM och slog in den tillsammans med ännu ett digitalt test i en fin box från lagerhaus.
M kom hem sent på kvällen och lådan låg på bordet. Han öppnade den och det mest underbara leendet jag någonsit sett spred sig över hans läppar. Jag fick världens kram och han viskade ”bebis”.
Sedan började han fippla med bodyn, sa att han måste ju lära sig hur de funkar. ”Är dessa tester verkligen 100% säkra? Det kan inte vara något annat än en graviditet som ger utslag?” Många frågor och funderingar blir det. Vi spenderade lördag eftermiddag med att bara njuta av varandra och glädjas åt denna helt nya läskiga situation. Det har hänt så mycket den här veckan sedan beskedet. Så många tankar har florerat och lyckotårar har blandats med toapappersstudier.
Vi båda är fortfarande väldigt oroliga för att det ska gå åt helvete ärligt talat. Jag är ju överviktig vilket ger ökad risk för missfall, och det är ju ruskigt vanligt ändå. Men vi har bestämt oss för att vara lyckliga så länge det går. Blir det missfall kommer vi ju bli jätteledsna oavsett hur vi mått innan. Så det är bäst att vara glad så länge det går.
Jag har ännu inte fått så mycket symptom. Har ont i brösten, men det är ok så länge jag använder BH. Kissar ofta. Vaknade med kraftigt illamående natten mot i söndags, satt på toagolvet i en timme. Kunde inte kräkas även fast jag försökte. Det blev lite bättre och efter jag ätit en smörgås blev det nästan helt bra. Jag har inte haft något sådant anfall efter det, bara lite lätt konstant illamående men inget som stör särskilt mycket. Har med mig en påse mandlar i handväskan som hjälper när jag blir lite för illamående.
I morgon ska jag ringa barnmorskan. Ville inte göra det innan M fått veta och det har inte gått att få tag i dem tidigare i veckan Jag har hört att en del får tid för ett första samtal bara någon vecka efter man hört av sig och att det sedan kring vecka 10 blir en mer omfattande undersökning, vi får väl se vad som händer. Jag lär ju få skäll för min övervikt, det är jag nästan säker på. Försöker mentalt förbereda mig på det i alla fall.
Jag skulle också vilja göra ett vaginalt ultraljud tidigt så man får se ett litet tickande hjärta. Helst innan jul skulle jag vilja ha det. Men jag tror inte jag kommer få det via landstinget, men vi kan ju vända oss till kliniken vi var på i våras för progesterontester. De gör sådana ultraljud där vilket kostar 900 kr. Vi (eller jag rättare sagt) hade funderat på att kanske välja deras mödravårdscentral också, men när vi pratat igenom det så kom vi fram till att det var smidigare att ta den familjecentralen som ligger närmast. Det passar bäst för båda oss att ta oss dit från jobbet.
Oj så mycket text det blev och jag kommer skriva ännu mer sen. Tänkte avsluta detta inlägg med att visa utvecklingen på testerna sedan en vecka tillbaka. Nu i efterhand förstår jag inte riktigt vad jag såg på det där första testet. Det är verkligen ruskigt svagt.