Etiketter
cytotec, graviditet, kärlek, kvinnokliniken, missfall, psykisk hälsa, skrapning, tvillingar
Det fanns inget hjärta som slog. Inte på något av fostren. Det var tydligen två. Ett hade slutat leva i vecka 5 och det andra två veckor senare. Kroppen har inte fattat det än. Ńu är det bara att vänta på att kroppen ska ta hand om det och att jag ska börja blöda. Vi blev erbjudna cytotec, men jag har inte så bra känsla när det gäller dessa tabletter. Det är inte ett läkemedel som ska användas för aborter, utan de har ju ett helt annat syfte. De har bara missfall som biverkning. Och jag har hört en del hemska saker av de som använt dem. Så vi ska vänta och se om kroppen tar hand om det på egen hand. Om det inte hänt något i mellandagarna planeras en skrapning in i början av januari. Det skulle ändå vara bäst om kroppen tog hand om det utan ingrepp.
Jag är så jävla glad att M var med mig till kliniken idag. Jag hade inte hållit ihop om det inte vore för honom. Efter besöket var jag också tvungen att gå tillbaka till jobbet, hade lämnat alla mina saker på arbetsplatsen. Som tur är var det inte så många där, så jag behövde inte prata med så mycket folk. Efter det åkte vi och handlade, för hur det än är så kommer släkten i helgen och mat måste man ju äta. Dessutom var vi tvungna att komplettera några julklappar. När vi kom hem bröt jag ihop, äntligen. Det är rätt befriande att storböla.
Jag har ringt till närmsta familjen och berättat. Jag ville inte att de skulle ta med bebissaker om de nu hade köpt några. Och dessutom ville jag prata med dem, det känns alltid liiiite bättre att få prata med de jag älskar.
Jag bryter ihop ca fyra gånger i timmen nu. Kan inte ens försöka tänka positivt än. Det finns inga sådana tankar just nu. Men jag antar att det får ta den tid det tar, att sörja det som aldrig blev.
En tanke har florerat i mitt huvud de senaste dagarna, något en person skrivit på facebook. “Den finaste julklappen är något man gjort själv”. Jag tänkte direkt på den lille där inne och att det var en sådan fantastisk klapp. Men nu blev det ingen julklapp. Mer en jul-smäll-på-käften.
Nu ska jag snart äta pizza och se på Big bang theory. Hoppas att det kan skingra tankarna, om ändå bara för 20 minuter.