Etiketter
Ibland är de snabba på landstinget.
Var inne förra veckan för provtagning, fastande. De tog längd och vikt, blodryck (130/90) och ett par rör blod. Blodstatus, levervärden, lipidstatus, P-glukos, kalium, natrium, kreatinin, CRP, fritt T4 och TSH. Fick brev i måndags som sa att alla värden såg bra ut, men att totalkolesterolet och LDL låg i överkant på referensvärdena. Fick inga siffror på provsvaren däremot, så det ska jag begära ut. Jag fick en telefontid till fredag + att de skickade en remiss till KBT-gruppen. Är lite besviken över att de inte tog mer än blodsockervärdet när det gäller insulinintolerans som vi pratade om. De kunde ju i alla fall tagit HbA1c för att se hur det ser ut över en längre tid. Jag kom på att jag glömde ta upp det där med oönskad hårväxt vilket jag också hoppas att jag kan få hjälp med. Ska ta upp det under telefonmötet.
Trodde det skulle ta ett tag innan jag fick kontakt med kvinnan som håller i KBT-gruppen, men hon ringde i går. Det hade blivit ett avhopp precis innan hon fått in min remiss, snacka om timing. Hon ville höra om jag kunde börja med kort varsel. Visade sig att terapin börjar i dag och en gång i veckan i sju veckor framåt. Det är den sista gruppen innan jul, så om jag inte hoppade på så skulle jag få vänta till januari. Så klart att jag tackade ja! Fick ha en snabb intervju via telefon medan jag stod utomhus utanför jobbet i regnet i bara kortärmat (ville inte vara inne och prata om varför jag mår som jag gör).
Det ställde till lite problem på jobbet eftersom jag idag har ett seminarium där jag ska sitta i en panel som ska ställa frågor och ge feedback till talaren. Vi är skyldiga att hitta en ersättare om vi inte kan närvara på dessa tillfällen, men nu blev det ju väldigt kort varsel. Så jag hade tre alternativ. Det första var att själv försöka hitta en ersättare, men då hade jag varit tvungen att försöka komma på en förklaring till varför jag var tvungen att vara borta med så kort varsel och varför jag inte kan boka om tiden. Inte något som kändes lockande. Det andra var att prata med de som arrangerar seminariet och förklara för dem. Men här hade jag också varit tvungen att berätta som det är, vilket jag absolut inte vill. Så det fick bli det tredje och fegaste alternativet; sjukskrivning. Så jag låtsades vara sjuk och gick hem i går. Men snart är jag på väg till terapin i alla fall. Jag är skitnervös inför vad jag ska säga, vilka som är med i gruppen, vilken stämning det kommer vara. Har absolut ingen aning vad jag ger mig in på, har inga referensramar alls. Men jag har ju inget att förlora, så det är väl bara att kasta sig ut för stupet och hoppas att det finns en fungerande fallskärm. Wish me luck!
Drutten 
Va skönt att det trots allt gick så fort att få komma med i gruppen.
Är det någon på ditt jobb som vet att ni försöker? Kanske skulle det kännas lättare om iaf någon visste?
Vi har bestämt oss för att berätta för arbetskamrater och släkt nu att vi försöker. Jag förväntar mig inte att någon annan ska förstå men å andra sidan så känner jag att jag inte orkar hålla det hemligt längre. Kanske är det någon mer som lider i tysthet och inte vågar berätta.
Vet inte hur du är som person men jag är medlem på http://www.blimamma.se och där finns en grupp som jag hänger mycket i. Det är många som inte blir gravida och en hel del med MF och MA i den gruppen. Vi som hoppas bli gravida 2013 heter gruppen. Men jag misstänker att en del av oss kommer fortsätta tillsammans även nästa år.
Hoppas allt gick bra för dig idag?!
Släkten och en vän vet om våra problem, förutom att jag går iterapi då jag inte berättat det än. Kanske gör det om tillfälle bjuds. Det är en god vän på jobbet som vet allt. Några andra arbetskamrater, inklusive chefen, vet utvalda delar. Många misstänker nog hur de ligger till, eftersom de vet att jag gärna vill ha barn men ser att jag inte blir några.
Jag har tidigare suttit på forum för barnlösa, men märker att jag mest bara gräver ner mig och mår dåligt när jag gör det. Så jag försöker hålla mig ifrån det. Det är säkert jättebra för andra, men för mig passar det inte. Jag följer några bloggar däremot.
Skönt att det är några som vet i alla fall!
Nej, alla är vi ju olika i hur vi hanterar situationen. Än så länge tycker jag det är skönt att vara med och få stöttning genom gruppen. Men det kommer säkert ändra sig om tiden bara går.
Hur går det med kolhydraterna för dig?
Jag försöker att bara äta kolhydrater en dag i veckan. Har sagt att jag inte vill ta bort ALLT så jag tillåter mig en dag.
Såg att gruppen var bra igår! 🙂 Va skönt och hoppas det fortsätter så!